tenousness

Efter en promenad fram och tillbaka till Ica och trapporna sex våningar istället för hiss, fick jag kort därefter skitont i magen. Det högg till framtill vid naveln och jag kunde inte sitta, inte stå, inte ligga. Jag bara grät och vred på mig för att det gjorde så sjukt ont och det höll i sig i närmare en timme. Det var verkligen det värsta jag varit med om. Som tur var lyckades jag lugna ner mig och sov i nästan två timmar efter det. Sen var det lugnt i typ en timme, men då kom smärtan tillbaka. Det var vid exakt samma ställe som innan, men som tur var höll det inte i sig lika länge den gången. Kanske tio minuter. Sen blev det lugnt en timme och sen kom det tillbaka igen. Och igen. Vi bestämde att jag skulle ringa förlossningen för att få lite råd. Fick prata med en trevlig och lugn barnmorska som sa att det inte var något att oroa sig för, men att min förlossning förmodligen kommer starta inom en snar framtid. Kändes skönt att kunna släppa oron, men "inom en snar framtid" kan ju både vara timmar och dagar. Ack. Jag hoppades ju på att något verkligen skulle vara på gång nu. Men snart så, snart...