BF+4 - Nu är det på gång
Igår efter min lilla eftermiddagspromenad dök förvärkarna upp på typ en gång. Oerhört oregelbundna men de var där iallafall. Lyckades ta mig igenom hela eftermiddagen och kvällen med dem då de inte var så överdrivet smärtsamma.
Däremot lagom tills John kom hem, då intog de en helt annan skepnad. De blev starkare och mer regelbundna, så strax innan tolv började vi klocka dem och då visade det sig att de minsann varade i nästan en minut med 3-4 minuters mellanrum. Vi ringde till förlossningen. De sa att jag kunde få komma upp och kolla läget, men att jag skulle kunna bli hemskickad igen. Vi valde dock att åka upp, jag hade jävligt ont och ville bara försäkra mig om att smärtorna inte lurade mig den här gången.
Kom in runt klockan ett, blev kopplad till CTG. Bebisen mådde bra, värkarna blev bara värre och värre under tiden som vi låg där. Jag hoppades verkligen att vi skulle få ligga kvar, men när hon kollade hur öppen jag var så var det knappt två cm. Så ingen bebis inatt. Jag fick smärtstillande och sömntablett och fick åka hem igen för att kunna vila upp mig.
Har sovit i lite mindre än sex timmar, men kan inte sova längre känner jag. Nu vill jag bara att värkarna ska komma igång igen så att vi kan åka upp ytterligare en gång och då få stanna kvar och föda barn! Nu är det väldigt nära iallafall. Kommer den inte idag så är det väldigt troligt att den kommer imorgon!
Däremot lagom tills John kom hem, då intog de en helt annan skepnad. De blev starkare och mer regelbundna, så strax innan tolv började vi klocka dem och då visade det sig att de minsann varade i nästan en minut med 3-4 minuters mellanrum. Vi ringde till förlossningen. De sa att jag kunde få komma upp och kolla läget, men att jag skulle kunna bli hemskickad igen. Vi valde dock att åka upp, jag hade jävligt ont och ville bara försäkra mig om att smärtorna inte lurade mig den här gången.
Kom in runt klockan ett, blev kopplad till CTG. Bebisen mådde bra, värkarna blev bara värre och värre under tiden som vi låg där. Jag hoppades verkligen att vi skulle få ligga kvar, men när hon kollade hur öppen jag var så var det knappt två cm. Så ingen bebis inatt. Jag fick smärtstillande och sömntablett och fick åka hem igen för att kunna vila upp mig.
Har sovit i lite mindre än sex timmar, men kan inte sova längre känner jag. Nu vill jag bara att värkarna ska komma igång igen så att vi kan åka upp ytterligare en gång och då få stanna kvar och föda barn! Nu är det väldigt nära iallafall. Kommer den inte idag så är det väldigt troligt att den kommer imorgon!
BF+3
Har inte särskilt mycket att dela med mig av. Fortfarande ingen bebis. Hade dock förvärkar inatt och lite på morgonen men nu är det lugnt igen. Tog en promenad med min mor igår vilket kanske är anledningen till att förvärkarna kom, så får försöka mig på en till promenad idag så kanske bebisen behagar att titta ut snart. Jag vill inte behöva gå en vecka till. Den här veckan SKA du komma, okej bebis?
BF+2
Ingen bebis än. Och inte någon form av värk sedan de jag hade igår natt. Bara strålningar i ljumskar och bäcken. Som vanligt. Och bebisen tryckte otroligt mycket nedåt igår, men mer än så blev det inte... Kunde dock inte sova inatt, inte pga någon smärta då utan bara för att man låg och tänkte så jävla mycket och inte riktigt kunde slappna av. Denna väntan är psykiskt påfrestande. Jag vet, jag har inte gått över särskilt mycket än, men det är ändå riktigt jobbigt. Man hade ju hoppats på att den redan skulle vara här ute hos oss. Jag vill väldigt gärna slippa gå tillbaka till min dryga barnmorska och jag vill verkligen slippa igångsättning. Jag vill att vår bebis ska vilja komma ut till oss nu. Det jobbiga är ju att det inte går att göra något åt situationen. Allt är upp till bebisen. Man har ingen kontroll alls.
Förlåt för min negativitet, men jag var tvungen.
Förlåt för min negativitet, men jag var tvungen.
BF+1
Igår kväll hade vi min syster på besök. Vi åt tacos och kollade på filmer. Himla mysigt var det!
& inatt trodde jag nästan att jag skulle föda. Vaknade strax innan två av att jag hade så jävla ont i ryggslutet och i bäckenet. Det nästan brände. Till skillnad från förr så var inte detta bara en enda ihållande smärta utan det kom, höll i sig och försvann. Dock inte regelbundet över huvud taget. Låg vaken till halv fem då det hela avtog och jag kunde äntligen somna om. Eller ja, "äntligen". Jag hade ju hoppats på att det skulle bli värre såklart. Men snart så, snart!
& inatt trodde jag nästan att jag skulle föda. Vaknade strax innan två av att jag hade så jävla ont i ryggslutet och i bäckenet. Det nästan brände. Till skillnad från förr så var inte detta bara en enda ihållande smärta utan det kom, höll i sig och försvann. Dock inte regelbundet över huvud taget. Låg vaken till halv fem då det hela avtog och jag kunde äntligen somna om. Eller ja, "äntligen". Jag hade ju hoppats på att det skulle bli värre såklart. Men snart så, snart!
Vecka 41 (40+0)
Nu är dagen äntligen här. 17 februari. Jag har nu gått igenom 280 av 280 graviditetsdagar. En hel graviditet. Bebisen visar dock inga tecken på att vilja komma ut än. Visst, smärtan i magen är här idag igen. Och jag har ont i ljumskar och bäcken som vanligt. Men det är allt. Kommer nu garanterat gå över tiden. Frågan är bara hur mycket? Hoppas bebisen inte är lika envis som mig och kommer arton dagar över tiden. Det orkar jag inte. Kan ju verkligen hoppas på att den kommer nästa vecka. Är så himla otålig nu!
Sista barnmorskebesöket?
Igår kom smärtan i magen tillbaka. Inte lika extremt som sist, men fortfarande jobbigt! Kände inte av någonting under natten men så fort jag klev upp imorse var det tillbaka och har inte försvunnit helt än. Får väl se hur det kan arta sig idag. Man hoppas ju alltid att det ska göra ännu ondare och utvecklas till riktiga värkar.
Har förövrigt hunnit med ett besök hos barnmorskan nu på morgonen. Allt såg bra ut, inga konstigheter. Hon trodde att jag förmodligen skulle gå en vecka över tiden, absolut inte behöva bli igångsatt. Men jag vill inte lyssna på sådant, för det kan ju bli precis hur som helst.
Blev sjukt sugen på Pucko när jag satt i väntrummet, så passade självklart på att köpa det på Ica innan jag for hem. Är i himmelriket nu! Min bästa vän när det blir soffläge hela dagen pga smärtan i magen.
Har förövrigt hunnit med ett besök hos barnmorskan nu på morgonen. Allt såg bra ut, inga konstigheter. Hon trodde att jag förmodligen skulle gå en vecka över tiden, absolut inte behöva bli igångsatt. Men jag vill inte lyssna på sådant, för det kan ju bli precis hur som helst.
Blev sjukt sugen på Pucko när jag satt i väntrummet, så passade självklart på att köpa det på Ica innan jag for hem. Är i himmelriket nu! Min bästa vän när det blir soffläge hela dagen pga smärtan i magen.
Kan vara nära nu!
Efter en promenad fram och tillbaka till Ica och trapporna sex våningar istället för hiss, fick jag kort därefter skitont i magen. Det högg till framtill vid naveln och jag kunde inte sitta, inte stå, inte ligga. Jag bara grät och vred på mig för att det gjorde så sjukt ont och det höll i sig i närmare en timme. Det var verkligen det värsta jag varit med om. Som tur var lyckades jag lugna ner mig och sov i nästan två timmar efter det. Sen var det lugnt i typ en timme, men då kom smärtan tillbaka. Det var vid exakt samma ställe som innan, men som tur var höll det inte i sig lika länge den gången. Kanske tio minuter. Sen blev det lugnt en timme och sen kom det tillbaka igen. Och igen. Vi bestämde att jag skulle ringa förlossningen för att få lite råd. Fick prata med en trevlig och lugn barnmorska som sa att det inte var något att oroa sig för, men att min förlossning förmodligen kommer starta inom en snar framtid. Kändes skönt att kunna släppa oron, men "inom en snar framtid" kan ju både vara timmar och dagar. Ack. Jag hoppades ju på att något verkligen skulle vara på gång nu. Men snart så, snart...
Vecka 40 (39+0)
Herregud. 1 vecka kvar. Det känns så jävla overkligt. Magen har iallafall börjat sjunka ganska mycket. Har fått ett par härliga bristningar på magen (orka få det nu?!?!) och bebisen är numera ganska lugn där inne. Bökar då och då och trycker hårt neråt ibland men annars är det relativt lugnt. 
10 dagar kvar
Ja, jag vet att det inte alls kommer vara exakt 10 dagar kvar tills vår bebis tittar ut, men måste ju ha något att förhålla sig till. För övrigt så var det första datumet vi fick 7 februari, alltså idag. Hade ju inte varit helt fel att fortfarande kunna utgå ifrån det! Men bebis kommer när den kommer, tror den har det allt för gött i min mage för att vilja komma ut snart. Det visar sig helt enkelt.
Vecka 39 (38+0)
2 veckor. 14 dagar. Det är ingenting. Det enda som är jobbigt är att det inte alls behöver vara så, det kan likaväl vara 2 veckor till som återstår. Jag hatar att tänka så men kan inte låta bli. Det är ju så nära nu. & jag vill bara ha vår bebis ute med oss.
Ont
Fyfan vad ont jag har idag. Som världens jävla mensvärksexplosion som inte vill försvinna. Har inte varit långa stunder då jag inte haft ont. Frågan är ju då om någonting är påväg att hända inom en snar framtid, eller om detta kommer hålla i sig i flera veckor..? Vågar verkligen inte hoppas på något.
Skulle inte tacka nej till detta!
Blir ju aningens lättare att köpa bebiskläder när man vet vem den lilla krabaten är. Ja, jag vet att det är dumt att se till könet, men det är ju samtidigt svårt att undvika så jag tänker inte gå in på några debatter om könsrelaterade kläder och sådant. Men dessa kläder från H&M, de skulle jag inte tacka nej till!
Vecka 38 (37+0)
3 veckor kvar. Bebisen är nu fullt utvecklad! Därför tycker jag att den mer än gärna kan få titta ut inom en snar framtid. Vill inte behöva vänta i tre veckor till, eller ännu värre; fem veckor! Ack. Det känns så nära men samtidigt så långt borta. Vill bara att det ska bli dags NU!
Hallonbladste
Ack. Glöm att jag sa att det inte var så farligt idag, för det är det. Förvärkar och tryck nedåt och allt möjligt. Faktiskt det värsta jag varit med om hittills. Det blev ingen produktiv dag idag utan ligger som en strandad val i soffan återigen och försöker ta mig igenom de jobbiga stunderna.
Fick förövrigt hem hallonbladste idag. Funkar för vissa så vi får väl se om det har någon effekt på mig. Måste ju medge att det var ganska äckligt. Inte det vidrigaste jag druckit, men näst intill...
Fick förövrigt hem hallonbladste idag. Funkar för vissa så vi får väl se om det har någon effekt på mig. Måste ju medge att det var ganska äckligt. Inte det vidrigaste jag druckit, men näst intill...
Strandad val
Igår hade jag rejäla sammandragningar under i princip hela dagen. Det var inte att leka med och resulterade i att jag var som en strandad val och kunde knappt lämna soffan annat än för att typ laga mat. Dessutom bökade bebisen hejvilt mellan alla sammandragningar så det var en kämpig dag. Får hoppas att det blir liiiite lättare idag.
Börjar ju kännas i kroppen att det är på gång, men långt i från dags att sätta igång. Men jag försöker tänka positivt, och att veta om att det är i princip max fem veckor kvar tills vi har vår lilla bebis, då orkar man definitivt med allt elände!
Börjar ju kännas i kroppen att det är på gång, men långt i från dags att sätta igång. Men jag försöker tänka positivt, och att veta om att det är i princip max fem veckor kvar tills vi har vår lilla bebis, då orkar man definitivt med allt elände!
Magens förändring
När man ser sig själv dygnet runt är det svårt att se hur magen har förändrats. Men när jag satte ihop bilder från de senaste tio veckorna märker jag en stor skillnad. Nu vill jag inte bli så mycket större dock. Känns som att man ska spricka.
Barnmorskebesök
Idag har vi varit hos barnmorskan. Bebisen är tydligen inte fixerad ännu. Känns ju lite surt men får hoppas att den blir det snarast! Annars var allt tiptop. Bebisens hjärtslag var fina, även under en jobbig sammandragning.. SF-måttet låg på 33 cm och min vikt på 77 kg, så har gått upp 15 kg sedan inskrivningen. Kommer nog inte gå upp så mycket mer vilket är skönt, vet inte hur mycket mer jag hade klarat!
Vecka 37 (36+0)
Nu är det 4 veckor kvar. Magen börjar sjunka och jag får sammandragningar titt som tätt. Ett antal onda förvärkar också. Igår kväll var det jääävligt jobbigt. Kan ju hoppas att det hela sätter igång snart, det skulle jag inte ha något emot!
BB-väskan
Imorgon måste jag verkligen ta mig i kragen och packa bb-väskan. Vill ju inte behöva stressa och packa när jag måste åka in. Frågan är bara vad fan man ska ta med sig? Känns som att det antingen kommer blir för lite eller som att man ska iväg på en två veckor lång solsemester. Måste ju gå att packa lagom mycket. Tips på vad som bör tas med uppskattas! :>
1 månad kvar!
Tänk att det nu bara är en månad kvar tills bebisen är tänkt att komma. En månad! Det känns ganska långt borta, men jag känner ändå att kroppen och knoppen börjat ställa in sig på att det snart är dags. & det får ju gärna sätta igång tidigare, det är inte mig emot ;>
Ack, denna smärta...
Igår hade jag otroligt ont i bäckenet, så ont att jag grät. Kunde knappt resa mig ur soffan för att det bara högg till hela tiden. Det har fortfarande inte släppt helt. Att vända sig om i sängen är i princip omöjligt. Får hoppas att det går över under dagen, annars vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till...
Vecka 36 (35+0)
5 veckor kvar. Kan vara fler, men förhoppsningsvis är det färre! Kom ut lilla bebis, vi längtar efter dig!
Ny bok
Igår var vi på stan och hittade denna fina bok för bara tio kronor på Akademibokhandelns utförsäljning. Tur att jag har mycket ledig tid innan bebisen kommer så att jag får chans att pyssla ordentligt!
Höggravid-listan
- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du behöver hjälp när du ska ta dig ur bilen
- Det hjälper inte längre att 'smita förbi' folk i sidledes, då du är bredare än så framifrån.
- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Det känns som du sprungit en mil när du går upp för en trapp.
- När man rullar runt för att komma upp från soffan.
- När din sambo knyter dina skosnören.
- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständigt.
- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd
- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan.
- När man har känslan av att tiden går oändligt långsamt, trots att dagarna faktiskt passerar.
- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärringskorna"
- När godisskålen får prioritet före middagen
- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
- När allt blir tungt
- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska kunna ta sig upp igen.
- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..
- När Grandiosa blir gourmetmat...
- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- När du nästan börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
- Allt är väldigt irriterande...
- När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- När mannen din faktsikt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
- När du hellre går i fula bomullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar
Shoppat igen
Vi kunde inte låta bli att åka iväg och köpa lite fler saker till bebisens ankomst. Måste ju ändå passa på nu innan det blir för tätt inpå så att man blir för stressad, eller att den till och med kommer innan vi ens är klara. Vi for till Lekia och hittade massa fint. Kom hem med skötväska, blöjhink, bärsele, sängmobil och små vantar. Det enda vi verkligen behöver köpa nu är egentligen babyskydd. Och så ska vi få hem vagnen från Johns föräldrar nästa helg.
När vi var på Ikea häromdagen köpte vi denna söta gosedjurs-bulldog. Tycker den påminner lite om mig, eller hur? ;>
När vi var på Ikea häromdagen köpte vi denna söta gosedjurs-bulldog. Tycker den påminner lite om mig, eller hur? ;>
Trött
Idag är jag trött på det mesta. Har ont typ överallt, hela kroppen är seg och det känns som att hjärnan inte riktigt hänger med. Känns som att magen ska spricka mest hela tiden, och likaså min urinblåsa. Tiden går verkligen på tok för sakta nu. Jag behöver vår lilla bebis!
Vecka 35 (34+0)
Går nu in i en ny vecka igen. 6 veckor kvar. Det låter inte mycket men det känns som en hel evighet. Jag börjar bli väldigt otålig. Skulle inte ha något emot om bebisen ville ut en vecka tidigare. Eller två.
Ikeashopping
Idag var vi ju som sagt på Ikea. Shoppade upp nästan hela presentkortet, bara ett tiotal kronor kvar ;> Vi fick med oss massa saker till bebisen, såsom påslakan, örngott, skötbädd och mycket mer därtill. Var bara tvungen att bädda spjälsängen när jag kom hem för att få drömma mig bort litegrann. Har fortfarande en del saker som behöver fixas innan vi är helt redo, men det ska vi nog ordna inom en snar framtid!
