tenousness

Igår var en sorgens dag. Jag är fortfarande i chock och känner mig lite tom och borta. Väldigt ledsen. Det är så hemskt att overkliga saker kan drabba så fina människor. Varje gång jag tänker på det känns det som att det bara är något man drömt. Ingenting som kan ha hänt på riktigt. Gah, börjar bara gråta när jag skriver det här.. Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det känns att förlora sitt älskade barn. Det är sådant som bara inte får hända.

Jag har inte sytt någonting seriöst på huuuur länge som helst. Satt ändå i skolan och sydde i tre år, och i somras sydde jag otroligt mycket medeltidskläder. Men där tog det stopp. Har alltså inte sytt något på typ ett halvår. Men jag tror att jag behövde denna långa paus, för nu börjar det klia i fingrarna igen och idéer dyker upp i mitt huvud och jag vill bara köpa massa fina tyger och sy massa fina kläder som jag kan ha på mig när kaggen försvinner och våren står för dörren! Dags att skrida till verket kanske...
 

Ni börjar bli ganska många som tittar in här dagligen, men ni är inte många som lämnar fotspår så jag har ju egentligen ingen aning om vilka ni är som läser. Vore lite kul om ni skrev vilka ni är, varför ni läser och sånt. Gör era röster hörda!

Min man är allt bra fin han. Min stora kärlek och min bästa vän!

Året har gått så hiiiimla fort, men ändå har så otroligt mycket hänt! Jag blev gravid, vi förlovade oss, jag tog studenten, började läsa på högskolan, har hunnit besöka London, Paris och New York. Nästa år blir vi föräldrar. Det kommer bli mäktigt. Spännande och nervöst på samma gång, men det ska vi nog fixa galant!

Jag ber om ursäkt för min byxlöshet.